Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

när ingen orkar lyssna.

När ingen orkar lyssna, finns jag.

När ingen orkar se, finns jag.

När ingen orkar andas, finns jag.

När ingen orkar gå, finns jag.

När ingen orkar finnas, finns jag,

men nu orkar inte jag.


Fri vers av pinkgrape
Läst 534 gånger
Publicerad 2005-08-05 23:58



Bookmark and Share

  Little missSunshine
KÄNNER IGEN MIG! Bra skriver!
2008-11-05

    pinkgrape
den här är faktiskt skriven som en skoluppgift när jag var 9år och mina föräldrar precis hade separerat.
2005-08-07

  Rachel Roth
nu låter det som det är någon annans tur att finnas...också för diktarjaget. Starkt berörande har du skrivit
2005-08-06

  Nic
Leta eller bara se dig om så finns nog någon som orkar stötta dig, Eller våga be om det Gott föder gott!
2005-08-06

  Evelina
Låter som en sån person som ställer upp som psykolog och kuratur på sin fritid tills man tillslut helt eneklt inte orkar mer. Det var den bilden jag fick upp när jag läste din dikt.
Känslan känner jag igen väldigt väl. Du beskriver den bra på en enkelt sätt som jag gillar.
2005-08-06

  Dan Linder
Du klär dilemmat på ett mycket bra sätt...att finnas där för någon men finna sig ensam när man behöver någon...brabrabra! Enkelt och konkret!
2005-08-06
  > Nästa text
< Föregående

pinkgrape