Jag älskar skogen
med vindens sus i träden,
med himmel blå över vajande toppar
den friska doften av kåda och barr.
Mången slingrande stig ej av mänskofot beträden.
Bland mossa och ljung ligga ljusbruna kottar.
I dalen en sänka beväxt med starr.

Jag står på höjden och ser solen sjunka.
Den ger rosig färg år lätta skyar,
ger gyllene färgton åt fruornas stammar.
Långt fjärran ifrån hörs hammarslag dunka,
hörs hundars skall från avlägsna byar.
Vid bergets fot bildar bäcken små dammar.

Så outgrundligt stilla är det dunkelgröna vattnet.
jag försjunker i tankar indvid dess rand.
En kvittrande kör bland mossiga grenar
tar avsked av dagen och hälsar natten.
I luften dallrar små vingslag ibland.
medan skymningen nalkas bland yviga enar.

/ Irma Wallentin