Jag lindar mig själv ömsint

runt det finger

du lockande sträcker mig

samtidigt som din andra hand

motar mig undan

och river mig blodig

med den ärlighet

jag uppskattar

men ändå avskyr

Ditt hjärta

svävar någon annanstans

dröjer sig kvar

i dina brustna drömmar

Kan det låta sig lockas tillbaka

finna sin väg till mig

om jag inte ger upp..?

Kan jag verkligen tro

att jag ska kunna vinna

över någon annan?

Kan min längtan låta sig hållas

på brännande halster

utan att bli svedd

av denna påtvingade vänskap

som kanske inte leder längre

än till en stängd dörr?

Borde jag kanske dra mig tillbaka

tysta min själs sjungande fåglar

som visslar sånger från paradiset 

med all sin skönhet

ur djupet av sina hjärtan

allt

för att fånga din uppmärksamhet

Kanske ska jag vänta ut denna höst

och vinterns ylande mörker

ge dig den tid du behöver

för att bli hel

komma tillbaks

när du

kan

se mig