Det var kväll. Det var sommarkväll och en perfekt sådan. Nästan i alla fall. Om det inte vore för att min älskade Fanny var borta ikväll. Hon skulle på någon fest eller nåt, men jag kände inte direkt för att gå. Jag fattade överhuvudtaget inte varför man skulle gå på dessa fester, men det var väl sånt som hörde till när man gick i nian. Själv drogs jag aldrig till något sånt där och har fortfarande inte fattat vitsen med att supa sig full på fester. Jag menar, det är klart jag har druckit, eftersom jag går i tvåan så har ju ett antal tillfällen dykt upp men jag har ju behärskat mig. Framförallt så har jag ju haft kul när jag druckit, umgåtts med människor och mått bra. Till skillnad från... Nu kände jag mig plötsligt konstig, som om magen vridit sig ett varv. Oron växte inom mig, tänk om Fanny inte klarade trycket? Tänk om det hade hänt henne någonting?

Sekunderna senare satt jag där med mobiltelefonen tryckt mot örat och hann precis höra första signalen gå fram innan jag la på. En pojkvän kunde väl för tusan inte spela mamma? Hur skulle det se ut? Fanny skulle ju lugnt bli förbannad. Att jag uppträdde som en himla morsa. Nej, hon klarade sig själv, det visste jag. Lite sprit klarar väl alla av.

Jag hade precis krupit ner under täcket när jag hörde en nyckel gå i låset till lägenheten. Fannys skor klackade mot golvet. Shit, äntligen var hon här! Klockan var snart fyra och jag hade legat skitnervös i flera timmar. Efter någon minut kände jag hur hon kröp ner bredvid mig och strök mig genom håret.

- Hej gumman, sa jag och kysste henne lätt. Hennes läppar kändes hårda mot mina. Inte alls som vanligt och en hemsk klump växte inom mig. Vad var det här?

- Hej gubben, har du redan gått och lagt dig, (precis som om det vore tidigt) hann hon precis säga innan hon ramlade ur sängen och sprang bort mot toaletten.

- Ja, det är ju en dag imorn också, sa jag tyst för mig själv. Sedan hörde jag henne kräkas. Länge var hon borta innan hon kom tillbaka. Hon kröp ner under täcket precis som förut och strök mig genom håret.

- Fan vilken tönt du var som inte följde med! Det var ju röj! 

Jag visste att killar inte skulle gråta. Att det skulle vara konstigt, dumt och löjligt. Men jag kände ändå hur tårarna tryckte upp. Vad jag längtade efter henne så, min gamla Fanny. FunnyFanny som jag brukade säga. För det var precis det hon alltid brukade vara. Skitrolig, fick mig att skratta när som helst. Men nu, jag kunde knappt andas för jag var så spänd. Det hela var så obehagligt.

- Är du full? frågade jag precis som om jag inte redan visste det. Sedan kände jag mig plötsligt helt dum i huvet, det var väl klart hon var full! Men på något vis ville jag ställa frågan ändå, mest för hennes egen del, att hon själv skulle förstå att hon faktiskt var stupfull. Hon började skratta, men inte FunnyFanny skrattet, detta mest skar i öronen.

- Nähä, sa hon ironiskt. Festen var skitskoj och vet du vem som var där mer, Jocke! Fatta liksom, vad var chansen att han skulle vara där?! Typ hela kvällen var han på mig vettu, jag var värsta populär bland alla där, så nice, mumlade hon stolt. Hennes ex, Jocke. Ett litet fucking, skitäckligt, vanskapt, fjortis, playboy barn. Nej. Det här var inte kul. Det var inte alls kul. Jag ville inte ha henne där. Men jag intalade mig själv att när hon sovit ruset av sig, då skulle hon må bättre och bli den vanliga Fanny. Jag intalade mig det flera gånger om tills jag tillslut somnade av mina upprepningar.

Morgonen därpå vaknade jag med Fanny tätt intill. Jag vände mig om för att inspektera henne. Hennes hår låg sådär lockat runt hennes ansikte som det alltid gjorde när hon var nyvaken och jag andades tungt och djupt när jag insåg att hon var som vanligt igen. Söta lilla Fanny, jag älskade henne verkligen.

Under veckan umgicks vi ständigt. Det var knappt så att jag hann med skolarbetet. Men på fredagskvällen hade hon tydligen andra planer.

- Det är fest hos Jocke ikväll. Jag tror jag ska dit, men jag kommer ju självklart hit sen så att jag hinner ge dig en godnattpuss! Det lät väldigt gulligt när hon sa det. Sådär så att man borde bli kokande av pirrig värme och uppfylld av alla magiska ting i hela världen. Men fjärilarna i min mage hade antingen hamnat i koma eller dött. För det gjorde bara ont. För ont. Jag stod inte ut.

- Det kanske är bäst vi inte sover över ikväll, jag menar, jag ska nog upp tidigt imorgon, sa jag lite ursäktande och såg hur hennes ögon granskade mig, precis som om hon kunde läsa mina tankar och sen gick hon igång. Hon skällde ut mig för att jag ens övervägt att låta henne sova hos sina föräldrar, att de säkert skulle komma på henne med alkoholen och att hon skulle få utegångsförbud för all evighet och att hon aldrig skulle kunna umgås med mig igen.

Så låg jag där i sängen igen. Klockan började dra sig mot fem nu och jag hörde äntligen hur nyckeln gick in i låset och hur Fanny stampade in med sina klackskor. Denna gången for hon direkt in i badrummet och kräktes så att det nästan ekade i hela huset. Nu reste jag mig upp, smög fram längs golvet och lutade örat mot badrumsdörren. Vad förbannad jag var! Blodet rusade i mina ådror och jag skulle bara vilja slå omkull något, men jag behärskade mig så gott jag kunde. Hon skadade ju för tusan mig genom att skada sig själv. Varenda jäkla giftdroppe hon hällde i sig grävde ju hål i mig också, fattade hon för fan inte det? Jag visste inte vad jag skulle göra men jag öppnade i alla fall dörren och fick se henne sitta på knä hukad över toalettstolen och bara gulpade ur sig all alkohol. Det kanske var bra att hon fick kräkas, att hon fick ur sig all skit hon hällt i sig och sen blev glada FunnyFanny igen. Jag var så frustrerad, men jag tyckte ju också så himla synd om henne, det var ju ändå min Fanny som satt där framför mig på sina bara knän. Sekunderna efter det vet jag inte riktigt vad det var som hände, men det som hände hände. Så var det bara.

- Du är ju för fan skitzofren! skrek jag och hon vände sig ansträngt om och jag såg hur hennes ilska vällde i henne och bråket var igång.

- Vafan säger du jävla äckel, skit ner dig fucking apunge jävel! Nu i efterhand har jag kommit på att hon måste slagit världsrekord i flest svordomar i en mening, men det tänkte jag inte på då.

- Men moget värre hörru! Sup dig full och kom sen hit och spy ner hela min lägenhet, vart fan sitter din hjärna liksom? Väx upp lite kanske?!

- Ska jag växa upp? Det är ju du som sitter här och tråkar dig och vill inte göra något roligt, fucking torrboll! Jocke är så jävla mycket roligare än dig ska du veta, han vågar förfan ha kul!

- Ha kul? Så du menar att det här är så jävla moget och roligt då, kräkas som fan! Och vad gjorde den där himla Jocke med dig då, va? Om du tycker han är så jävla bra kan du väl förfan hålla dig till äcklet då, jävla slampa!          

Jag menade det verkligen inte. Absolut verkligen, verkligen inte och jag ångrar innerligt att jag sa det. Men det var sagt. Det bara slank ur mig, för jag var så himla sårad och rädd. Hon öppnade munnen och jag såg redan när hon formade läpparna att det hon skulle säga skulle totalt knäcka mig. Det skulle bryta mig itu och jag skulle aldrig förlåta henne för det. Det var den där jävla alkoholens fel. Den där jävla alkoholen som hade förstört vår relation så totalt och hon skulle aldrig mer bli min FunnyFanny.

- Vi hade sex, sa hon utan att behöva skrika ut det, för betydelsen i orden var stark nog att mala ner mig till grunden. Jävla fucking alkohol.