Jag är så less på min vardagspoesi

om årstid och annat utan botten i

och alla dikter om kärlek så smäktande het

med mängder av klyschor som fastnar som klet

och hjärta och smärta och helvetes plågor

om karlar, om kvinnor, om själar i lågor

Men ej kan jag tysta den känsla som brinner

och ej kan jag sluta skriva i den mån jag hinner

hur mycket jag än är trött på sinne och röst

så lever ändå Orden i mitt bröst