Livet som rann försökte jag samla i kärl av alla de slag.
Glädjen i kannor av skiraste glas, lycka och stolthet i var sin vas.
Ilskan hälldes i en kastrull, som jag satte att koka på spisen.
Rädslan och ångesten stängde jag in i stadiga tunnor med lock.
Lugn och trygghet tappades upp i nogsamt rengjorda flaskor.

Men smuts och bakterier frodades snart i alla mina samlade kärl.

Att livet är en färskvara som måste porla fritt har jag nu insett till sist.