Tröttheten kramar själen

förlamar frusna lemmar

som skriker efter beröring

tomheten släpas efter mina fötter

likt en otymplig pung

fylld av brist

brist på ord

brist på musik

brist på inpiration

fylld av obekväm tystnad

Vill sparka på den

känna smärta, höra den gny

få den att vakna

men förmår bara dra mig vidare

dag

efter

dag