Som i en Fuga
där temat flätas in

i den ena stämman
efter den andra

Så flätas våra öden
in i varandra

allt eftersom
livet begär

Då ser vi
att vi inte är så olika

Och att vi lever
nu och här

När stormar bedarrat
när känslan styrt in

vårt kretslopp i en bana
där lugnet så fint

formar våra hjärtan
och själ i balans

då känns det som
vi är på väg

någonstans...