Vi två
Återspeglas i bagerifönstret
Hagga
Viskar jag till reflektionsjaget

Bakverk, kemiska smakförstärkare och färgämnen
Begär

Från Hisingen osar det död tång
Truten super in Göteborg
Vindarna från havet, avgaserna

Jag är mest fundersam

En knöl av ljud
Växer i trutens bröst
Knölen pressar sig genom strupen
Upp ur svaljet

Iiiiii
Iiiiii
Iiiiii-iiiiiih

Folk överallt
Ingen tittar
Här står vi två
Truten är ohanterlig

På en av bänkarna ligger DN
”Halvnaken Rubarth lämnade Råsunda”
Hans ser ju trevlig ut
För ung

Hesa, öronbedövande skrik
Jag slår truten

Min högra känga
Jag slår

Rutger
Smeker mig över ryggen och jag har tajta kläder
Vi lyssnar på Peggy March
Truten skriker

Jag orkar inte
Oljudet styckar mina minnesbilder
Dårskapen

Jag lägger mig ned på asfalten
Truten tystnar
Några vingtag
Han sitter på min bröstkorg

En ung man
Mats Ruberth
Nej
Rubarth, visst ja
Ger mig en synål
Nål
Mellan mina fingrar

Det sticker
Jag ser på mina armar

Mats ger mig en tunn, vävd lina

Jag pressar ned nålen i mitt bröst
Hyn
Likt tyg

Truten
Jag syr fast hans simfötter vid min barm

Vårt blod är mer än ett
Från hans trutfläck rinner det vin
Jag öppnar munnen