Jag Står På Bron Och Tittar Ner....
Ett Litet Kliv Och Jag Finns Inte Mer...
Jag Blundar Å Känner Vinden I Mitt Hår...
Nerför Mina Kinde Rinner Sakta En Tår...
Jag Viskar Förlåt Mej, Jag Orkar Inte Leva Mer
NärJag Precis Ska Ta Mitt Sista Kliv Ut,
Hör Jag En Röst: Du Får Inte göra ett Slut!
Jag Vänder Mej Om, De E Min Vännina Som Pratar
Hon Öppnar Sina armar Och Jag Vet Att Hon Behövs..
Jag Tar Ett Sista Andetag Och omsluter mig i min
Väninnas Trygga famn min väninna torkar mina tårar
Klappar mitt Hår och bara håller mig i sina armar
och jag vet att hon har just precis Räddat mitt liv....