Det var dagar jag sällan såg solen
enbart takens silhuetter mot gryning
Notre Dame i kvällsljus
Dagar vi aldrig åt
nätter av ändlös hunger

Lyssnade till dina dikter
den sista kvällen
till mig dedikerade
på stranden
vid kanten av floden Seine

Någon spelade sax
så magiskt
liggandes i ditt knä
min hand i din
så mjuk
blicken i dina ögon

Förlorade mig själv för alltid,


fast i tiden är jag nu