Den natten
var sömnen blott en hopplös dröm

alla tankar i krig

Som min själ grät denna natt
till oigenkännelighet
beslöjad

Morgonen
jag aldrig vaknade

Likt en sömngångare
riden av maran
irrade jag ändlöst
fumlande
i försök att öppna dörrar
utan nyckel

Bröt mig ut i sista stund
kraschade in i verkligheten
en kontrast med
penseldrag av Boticelli

Stod där
barfota i gräset
såg solljusprismor i ett spindelnät
en humla surrande kring benen mina

Nöp mig i armen för att känna

ingenting

Den natten
då sömnen blott var en hopplös dröm...