---

det hon syftar på och det han uppfattar
skiljer sig markant
det är bäddat för en period tyngd av sorg
bli klok på det om du kan
när hon tänker högt blir hon andfådd
vet varken ut eller in
stunder man minns
och skamliga erbjudanden man inte tackat nej till
men först en kronologisk ordning
om två dagar fyller han år
han önskar sig något som går att hantera
ett skeende med goda marginaler
samt ett leende på läpparna
men det är dystra tider
och rester medhavda från igår
det är inget hon kan leva upp till
det är en intrikat utgångspunkt som heter duga
marken under hennes fötter ger vika
helt oförstående är han dock inte
när han flyr hals över huvud
och ni som säger att livet är hårt...
intala ilskan i henne om ni kan
det är ett stort språng
en omsorgsfull hämnd
och en suck som hörs långa vägar
jag är mitt enda hopp
förvänta dig inte något annat säger hon
det finns dagar som räcker och blir över
nu är det förbannade måttet återigen rågat
och det där så bestämt ovärderliga
som aldrig ska komma tillbaka
låter man förteget rinna ut i sanden

---