Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
ibland blir man rädd


Klockan klämtar...

Kör nu.
Vart ska vi?
Mina läppar torkar ut
kyss mig där
så jag kan komma fram

Ibland är jag hellre
för mig själv.
Lever i en instängd värld
Ibland är jag hellre där
än bland era kalla fingrar

Har du känt denna rädsla
att din bästa tid
försvinner snabbt
när du stirrar på klockan
och vet att
varje minut för dig längre bort
från mig, och livet

Vem kan visa oss hur
vi ska gå istället för att springa
att tro istället för att frukta
att leva istället för att existera
älska flyktigt allt omkring

Så känn den rädslan
att åldras, att snart försvinna
Döden verkar då vacker
då du ångrar allt förbipasserat
och de onda orden

Fråga inte mer
jag vet inget själv
bara att en enda sak är säker
inget mer




Fri vers av Livia
Läst 445 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2005-08-10 12:10



Bookmark and Share


  Jean-Michel Orblin
Att åldras kan vara bra, men att föryngras är ännu bättre för den som inte har barnasinnet kvar!

Det finns ju alltid genterapi som en genväg till ungdomens källa.

Att åldras för honom som den fransman han är, är som att bli till en god gammal flaska franskt vällagrat årgångsvin som så småningom ska drickas upp och dö!
2007-11-22

  Janjohan
Gott!
2005-08-24
  > Nästa text
< Föregående

Livia
Livia