Som pojke blev du ett offer för den tid du levde i.


Vid sjutton års ålder gick du som soldat med i ett krig som skakade om en hel värld


Som artonåring fick du nog av din tid som soldat


Sedan vid tjugo ålder blev du skickad till Stalingrad, och upplevde där mer än vad du kunde tåla


Du fick gulsot och skickades hem innan det verkligt vidriga började


När så kriget tog slut bar du på minnen som ingen borde bära


Du gifte dig då du trodde att kärleken av en kvinna
kunde hela din plågade själ


Kvinnan som hade dig kär, fick barn med dig


Då kärleken av en kvinna inte kunde ge den lindring du sökte, sökte du den i böcker av berömda filosofer


Till slut blev du en allvetande man som kunde ge svar på de mesta av livets frågor, men den enda frågan du inte kunde få svar på var vad som kunde hela din sargade själ


Kvinnan som älskade dig är nu änka och hon plågar sig med varför hennes kärlek till dig inte var nog


Kvinnan som älskade dig är min mor och jag undrar om du fortfarande kan nå henne med din själ och ge henne den tröst hon behöver


Jag hoppas att vi fortfarande kan mötas igen; 

i det att jag bevarar ditt vetande

i drömmarna som du gav

i minnet av dig

Och jag skulle vilja veta ifall vi möts igen

 om du då möter mig som en far?