Jag och min far skulle hämta upp min lillebror på dagis i förrgår. När vi kom dit så fann vi honom, nedrullandes för en liten kulle som finns på dagiset. Han och dom andra barnen skrattade och tyckte det var det roligaste dom någonsin hade gjort.

Varför tycker vi egentligen inte att sådana saker är roliga längre? vad är det som gör att vi slutar tycka det är kul att rulla ner för en kulle som en idiot? eller t.ex. leka pantgömme? och för alla som tänker: "Det är en mognadsfråga" , var går gränsen då man blir mogen? och vad är egentligen mognad?

"Men älskling vi var alla en gång små."