Meningen med livet…

… Är en svår fråga och en fråga som kan ta väldigt lång tid att besvara, om man nu någonsin får svar på den. ”Gör döden livet mindre meningsfullt?”, Jag säger nej, snarare tvärtom. Då har man ju en begränsad tid på sig att göra något värdefullt åt någon annan så att man blir ihågkommen av vänner och familj sen när man går bort. Jag tror att meningen med livet är att göra andra lyckliga tillsammans med en själv. För att om man gör andra lyckliga så har man ju fått ett syfte med livet, en mening.
”Är evigt liv något att sträva efter?” , Jag svarar samma sak där, nej. Jag tror inte att ett evigt liv automatiskt skulle göra livet mer meningsfullt. För jag tror inte att tiden på livet spelar någon roll utan vad man gör av sitt liv. Visst, tiden spelar roll om man dör när man är 5 än om man är 25. Om vi skulle säga såhär då: Du fick beskedet att du har en dödlig sjukdom. Vad skulle du välja? Skulle du leva ett meningsfullt liv i ett år eller ett väldigt meningslöst liv i 10 år? Man vill väl inte leva bara för levandets skull?

Jag kan tänka mig att funderingarna kring meningen med livet förändras om någon i sin närhet går bort eller blir allvarligt sjuk. Man värdesätter nog andra saker då. Från att bara tänka på sig själv, ”Det är mitt liv, jag gör vad jag själv vill och skiter i andra”, till att bli väldigt sympatiskt och empatisk kan nog ändras väldigt snabbt när döden eller någon allvarlig sjukdom inträffar hos någon nära familjemedlem eller vän.
Livet och evigheten ser jag som tider. Livet är en begränsad tid, och evigheten är en obegränsad. Vi har fått en av dom här tiderna och det är livet. Det är kanske därför vi inte kan förstå begreppet ”evighet” efter som vi bara äger den begränsande tiden av tiderna. Så därför kan vi ju heller inte säga så mycket om evigheten eftersom vi inte har någon erfarenhet av den. Vad jag försöker få fram är att vi har fått den begränsade tiden att leva och vi får göra det bästa av den tiden vi får och döden är fingret som trycker ner stoppknappen på vårat tidtagarur. Döden är bara en tomhet, det har aldrig börjat och det har aldrig slutat.
Man får se till att hitta något som man trivs med att göra och som håller i längden och göra något som dom andra i ens närhet mår bra av så alla lever i harmoni.
Jag tror mycket på tanken av Publilius Syrus: ”Behandla andra som du vill bli behandlad själv.” Att om man tar hand om sina vänner och sin familj så brukar det ju vanligtvis bli tvärtom också, att dom tar hand om dig och att ge något att och få ”belöning” för det gör ju livet mera värdefullt.

Kärlek är ett av nyckelorden i frågan om vad meningen med livet är. Om man inte har kärlek i sitt liv, vad gör man av sitt liv då? Jag antar att man kan leva ett tag utan kärlek men till slut blir nog livet tyvärr mindre och mindre meningsfullt.

Självkänsla är enligt mig själv ett annat nyckelord till att livet ska bli meningsfullt. Man lever med sig i hela sitt liv och det finns inte så mycket som kan ändra på det. Man måste försöka kunna acceptera sig själv (Om man inte redan gjort det) för som sagt, man lever med sig själv ända fram till döden. Om man inte har ett bra självförtroende och säger till sig själv t.ex.: ”Jag kommer aldrig att kunna spela gitarr för jag har så svårt med rytmerna och allt”, det kommer ju hindra dig från att nå dina mål i livet. Så ett bra självförtroende anser jag vara viktigt för att kunna klara av sina mål som i sin tur gör att livet får en mening.


Sen är det nog väldigt viktigt att ha frågan ”meningen med livet” som en ständigt pågående process så man inte stannar upp och slutar leva för man vill få svaret på frågan.