Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Här är början, nr I

Om jag fångar dig, du fångat mig,
men fast vill jag inte sitta, beroende av dig.
Att fånga dig och avsluta jakten
är triumf, belöning och nederlag i samma stund.
De bedrövliga minnena av kärleken är
känslan av att sekunder av lättnad drunknar i
evigheter av oro.
Ditt ego som suddar ut mitt ego
vågar vi släppa oss själva och bli ett "Vi" ?
Vågar jag låta mig fångas och ändå bestå?
Som en fågelunge sprattlar du i min klo ena stunden
i nästa; jag är den som sprattlar under dig.




Fri vers av Inger Eriksson
Läst 199 gånger
Publicerad 2008-11-10 10:00



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Inger Eriksson
Inger Eriksson