Magistern på sin klocka tittar
och hopen börjar röra sig.
Det är dags för paus och er att få gitta
- men det bemödar jag ej.

Jag sitter kvar i min ensamhet
och betraktar med förtret.
De andras vilja att ständigt få skiljas
från kunskapens sfär
- för att återgå till den de har kär.