Skyndar i novemberkvällens kyliga mörker

Tunga regndroppar piskar ansiktet

sköljer bort salta tårar

och dämpar skriken

från brustet förtroende

Ökar takten

Rusar utan destination

mot natten

mot befrielse

som ej finns att finna

för aldrig

kan jag fly mina nära

mer än för stunden

Aldrig kan jag

byta min kärlek mot hat

utan den förvandlas

till den djupaste smärta

och frustrerat vansinne

över att ha blivit förråd

av den som borde finnas där

alltid

........

Men våra vägar

måste finna sig tillbaka

förr eller senare

om inte i detta livet

så i nästa

för familjen är alltid

evig