Likt jag

När jag vandrar
ser jag träden gunga

med löv som kastas
omkring, likt jag

och med rötter som söker
tag, likt jag

Fri vers av Mikael Lövkvist
Läst 530 gånger och applåderad av 19 personer
Publicerad 2008-11-13 15:22

Skriv ut
Spara som PDF

Anna Frölander mjukt, med en enkel självklarhet läser jag din dikt. ett helt liv kan rymmas i dina rader. det är nåt med träden, nåt speciellt. mer skog åt människorna! 2009-01-30

lyckeli enkel underbarhet eller underbar enkelhet jag vet inte vilket men jag vet att jag njuter av dina rader 2008-12-27

AnnaMariaS Trädet är ju en väl etablerad metafor för livet. Så tyvärr uteblir diktens tänkta dynamik. 2008-12-26

ej medlem längre Ohhhhhhhhhhhh vad vackert och enkelt skrivna ord, man läser o njuter, en riktig favorit blev denna för mig! 2008-11-30

Kristina Wallbing Känner varm samhörighet när jag läser detta. I en kontemplativ anda. Fint!! 2008-11-18

Annie b'larsson Vi är nog inte så olika träden. Naturen är besjälad - och med träd är det något alldeles speciellt. Jag tycker om dessa dina korta små välformulerade texter. 2008-11-14

katt.inc En fin stillsam dikt, den käns mjuk och lätt att läsa, jag tycker mycket om den. Tack. 2008-11-13

Marreb Bra och dubbelbottnad höstdikt som jag gillade. 2008-11-13

Ulf Lagerholm ja sådär tänker också jag när jag är ute och traskar, jag tar upp dina ord i min kupade hand, så värmer vi varandra 2008-11-13