det enda vettiga att göra
är ju att måla över det röda
på min mun
för jag är skenet
som bedrar
när du tittar på mig

så är det din spegelbild du ser.


och du har all din fria vilja
som märks ända ut i dina fingrar
och ibland
håller jag din hand

som om den skulle försvinna


men snälla
tillåt mig att vara
missförstånd och
sömnlösa nätter
med panik
och mörker som trycker mot trumhinnor



för det är
hej psykfall
och nästa station

är sluten anstalt.

men jag vet
att vi kommer att ses där
för du kommer
klösa sönder dina armar

för att hitta dig själv
någonstans

i dina vener

för jag följde dig
in i alla mörka gränder
där du inte fanns

och ingen rännsten
bar ditt hjärta


men snart ska du
genomskåda
mina ögon
se hur beräknande mina läppar är

för du,

jag är
det sandslott som havet tog ifrån dig
jag är sommaren då du aldrig gick ut
och sången
du aldrig sjunger
för du tror att du sjunger för falskt


mitt hjärta
har berättat att du fortfarande
funderar på att ta tillbaka
allt det du gett
så jag är
lika rädd
för vintern

som jag hade varit
utan dig.