Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Då...och nu?

Minns två personer
förälskade
Döva för omvärlden
Blinda för allt
som ville störa
Höga på livet
Höga på varandra

Obekymrade
levde för dagen
Utan tanke
på morgondagen,
på konsekvensen
av deras känslor

Så när dagen kom
kom den som en chock
Solljuset bländade
och verkligheten
hann ikapp

Vi flög över allt
Över alla
Men visste inte
hur vi skulle landa

Kan vi reparera
det vi bröt sönder?
Det stoltheten
underblåste så

Kan vi gå tillbaka till tiden
då orden byggde upp
inte raserade
Då orden var livbojen
vi båda klamrade oss fast vid
på ett annars så stormigt hav

Minns två personer
förälskade
Tog allt för givet
Kan dem inte klandra
Höga på livet
Höga på varandra

Bara vara blinda
ville inte se
blundade för
en verklighet så kall

Då fick minnet mig att le
nu får det mig på fall









Fri vers av Regular
Läst 241 gånger och applåderad av 8 personer
Publicerad 2008-11-14 00:18



Bookmark and Share

  Thurizas
när dimman lagt sig så är det inte alltid lätt att vara två.då behöver man minnena för att se vad som är värt att kämpa för eller sluta kämpa för.
2008-11-15

  Mr Lindemann VIP
Språkdräkt: Lite minimerad sådan, likt en kortad minikjol. Meningarna är avhuggna och inga fullständiga sådana, så.
Rikt på bildspråk således, så

Symboler: Dagen som en metafor för varandet så,Livboj, havet.


2 Giltighet för mig och för andra : Giltigheten i denna text för andra läsare och även poeter kan ligga i detta att vara blind för dagen men seende för nattens aktiviteter

3 Rytm och satsmelodi: Rytmen kan anses vara lite slpnade och inte som om den strolade i en jämn ström som en flod så.

4.Satsmelodin: Hör att det inte är talspråk eller konstiga meningar så, men det är som sagt lite rumphugget
2008-11-14

    ej medlem längre
Snyggt, mycket beskrivande skrivet. Bravo!
2008-11-14

  -Ulla Tilemo- VIP
Fantastisk beskrivning om vad som händer när förälskelse berusar oss, vi blir lomhörda, dimsynta....lite förvirrade, tills vi landar. Ibland blir fallet hårt, men det kan också bli ett gemensamt fall, där man klarar att möta verkligheten tillsammans.
Jag fastnar särskilt för raderna:
då orden var livboj
vi båda klamrade oss fast vid

Ibland är det ju så att orden inte håller.
Förälskens ord kanske enbart gäller så länge den finns kvar.
Löften givna i heta stunder, håller inte alltid för verklighetens nakna sanningar.
Applåd
2008-11-14

  Michaela Dutius
En vacker dikt om det svåra i att försöka vara två
2008-11-14
  > Nästa text
< Föregående

Regular
Regular