Min vän fick en present av en annan vän
det var en darbouka-trumma
min väns ögon lyste av tacksamhet
han började genast öva

och öva

och öva

och öva

dag som natt spelade min vän på sin darbouka
han blev faktiskt ganska bra

en blöt natt kommer han hem
påtagligt berusad

än slinker han hit
än slinker han dit
och än slinker armbågen

genom darboukan

Min vän gråter bittra tårar
nu kan han inte spela mer
han som var så bra

nästkommande morgon
går han till jobbet
fortfarande med tårar i ögonen
på gatan utanför ser han två grannar
i tyst samspråk

också med tårar i ögonen

men dock tårar
ackompanjerade

av

den

djupaste

glädje