Ett nystädat skrivbord är något speciellt, liksom ett nystädat kök eller nystädat hus. Var sak på sin plats ger en känsla av seger - en triumf över den universella lag som får allting att utvecklas mot oordning (den lag som kallas för termodynamikens andra huvudsats eller lagen om entropins tillväxt).

Ibland känns denna entropins lag övermäktig. Samtidigt som man kämpar för att få ordning på ett ställe så uppstår helt spontant kaos på ett antal andra; Barnen hittar på kreativa inomhusleker. Arbetskamrater lämnar saker halvklara och försvinner på semester. Färgen på huset flagnar. Gräsmattan växer. Kamremen på bilen går av. Terrorister flyger in i skyskrapor. Världsekonomin havererar...

Livets skönhet står i stor kontrast till detta. Trots att varje mikrosteg i en obegripligt lång evolutionskedja borde följt entropins lag och till varje pris strävat efter "avveckling" snarare än utveckling sitter sådana livsformer som du och jag här och funderar över livet.

En naturvetenskaplig förklaring till livets skönhet skulle vara ett oändligt antal galaxer liknande Vintergatan, med alla tänkbara kombinationer av planeter och livsformer. Man måste helt enkelt tro på oändligheten - och tron på de oändliga kombinationerna av allt är inte helt lätt att ta till sig. Oändligt mycket är något helt annat än extremt mycket. Oändlighetstanken innebär att alla kombinationer av allt finns och dessutom oändligt många av varje kombination. Det skulle innebära att ett oändligt antal kopior av mig satt och skrev exakt samma text som jag skriver nu. Enligt samma princip skulle ytterligare ett oändligt antal versioner av mig sitta och skriva samma text med den lilla skillnaden att de i deras världar kallade skönhet för kaos och kaos för skönhet...

Eller också finns det en tanke med just denna avkrok i universum som yttrar sig i denna högst oväntade skönhet...