Nog kan vardagen liknas ett fågelbord

Där mannen sitter försjunken i soffan pillandes kråkor till sporten med ölen i handen

Han kallar sin fru för skatan men har själv inget liv

Hur stadsborna gökar med sina kk utan känsla eller tanke

Där det fluktas och glos på nätet eller nattfilmer och ger nattugglorna sin näring av flykt från sin egen verklighet

Där välfärden rasar för korpar som tar från de redan fattiga och smörjer sina redan feta krås med mer begär, makt och egobägaren fylls på med mer av knegarens blod, svett och tårar

Där det pickas som huvudet på en hackspett på de som redan ligger, hur de skall lyckas, se ut, vara och bli, med stress och magsår och dåligt självförtroende som den enda belöning dessa får

Hur så många fångas likt gamar för att roffa åt sig de sista smulorna från välfärdens uppdukade bord

Vart tog den vackra sången vägen ?

Ja, den från näktergalen som lockade med sina toner till underbar harmoni

Där paren simmar som svanarna och gör en hjärtformad kram och uppskattning