Skapare,

När jag ser mot stjärnorna och låter de ofantliga avstånden bara inom Vintergatan hänföra mig, eller när jag läser om de kärnfysiska processerna i solarna och de svarta hålen - vad är då en människa? Känner du till oss? Bryr du dig om oss?

Är det en evig lag att en flod aldrig kan stiga högre än dess källa? Är det likhet med dig som gör att vi människor skiljer oss på så många sätt från de övriga livsformerna på jorden?

Är det från dig vi fått vår kreativitet och förmåga att älska? Är medvetenheten om vår egen existens, skillnaden mellan ett jag och ett det, en gudslikhet? Vår skönhetstörst och vår längtan efter mening, vårt språkbruk och moraliska medvetenhet, kommer det från dig? Vår ansvarskänsla och möjlighet att lida är det arv från universums skapare?