Är medveten om att det är all sorg

som får mig att dra mig undan

dig, likväl som resten av världen

I min självömkan

och mitt efterhängsna självförakt

blänger jag bittert

på min omgivning

söker efter tecken på misstycke

skänker inga leenden

får inga tillbaka

Och dig, min vackra

vill jag bjuda på en ilsken kyss

den jag så länge önskat ge dig

men aldrig vågat

men jag gör inte det

jag gör ingenting alls

för det är ju så synd om mig...

...jävla skitsnack...

Igår köpte jag dig rosor

som jag aldrig gav dig

vackra med långa skaft

Knäckte dem systematiskt

halshögg dem

en efter en

slängde dem i det stormiga havet

för vem försöker jag lura?

Om jag inte vill ha mig själv

vem vill då ha mig..?