Gräset växer sakta
där jag går bredvid Maria
Hon går med lätta steg
och bara fötter

ena handen håller skorna
den andra klänningen
som vinden vill in under

Morgonstund har guld i mun
men det kan även eftermiddagar
och kvällar ha

säger hon
och tar håret från
ansiktet

och kollar blygsamt upp på mig.

Jag säger
för fjärde gången
att hon har en gräsfläck
på klänningen

och hon slår mig lite lätt
för att visa att jag är dum som säger så
fast det tycker hon inte
hon gillar det
och hon vet att jag gillar
när hon blir sådär

win-win situation, I guess.


Vi sätter oss i parken
och ur korgen jag nyss höll
i min hand
plockar vi upp en
rödvitrutig duk,
ett paket kex
några ostar
och en flaska
rödvin med gulnad
etikett.

Hon fnissar när jag
säger att det var en
dålig öppnare eftersom
korken var svår att få upp
men hon säger inget
hon slänger med sitt ljusa hår
och kollar blygsamt ner
på sina bara fötter
med rodnande kinder


Solen går ner bakom trädet
men lyser ännu upp himlen

Flaskan töms för glasen
som töms för oss
som töms för
att fylla varandra.

Gräset växer sakta
när jag går med Maria
men varför ha bråttom
i ett ögonblick man
önskar varar
för evigt.