Och i svartvita mönster flyger dina målmedvetna rörelser och dina fjädrande andetag och Du som bara genom din uppenbarelse får mina händer att stelna till glödande kol som bara vill röra och smeka och bränna tills inget mer än just den där efterlängtade nakenheten och alla de där sköra orden som aldrig riktigt blev sagda och hörda finns kvar och leker och lever i allt det som var vårt långt innan vi och våra evigheter fanns som levande konkreta ljudlösa ekon som aldrig riktigt falnar och som aldrig riktigt



Dör