Hon skriver natten som var med storstadsläppar. Röda? Vet ej. Det var mörkt så som sena timmar oftast är. Hon hör hennes skrivmaskin knappra. I huvudet. Det är så mycket. Oändlighetstal, oändlighetstal. Åter, åter, åter. Igen. Tungor böjs för att yttra dina fingrars möte. Känslor i VERSALER skriker. Adjektivslistan letar sig utanför dörren, bortåt. Iväg. Kanske hem. Till dig. Kanske till skolan. Hon glänser: "Fröken, jag har kommit på så många nya ord!"