Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

De stiger förhoppningsvis aldrig åter

hon fann ledsamheten som vän
hon dog med den
för en natt

de sjönk in
blöta och tunna
i stilla saga

mellan raderna de flöt
gled fram på näckrosblad
sjöng bland vinternattsskärvor
älskade bland barndomsminnen

hon visste att när oden väl tog slut
skulle vänskap sina
sidorna lysa bländande vita
det skulle göra ont
sticka i ögonen

hon bad då i mässa
sorg; töm mina ådror
då klockan slår natt




Fri vers av Malin Magnusson
Läst 344 gånger och applåderad av 2 personer
Publicerad 2008-12-15 09:19



Bookmark and Share


  Fredric
Du skriver på ett mycket behagligt och skönt sätt som jag gillar att läsa.. Mycket skönt.. Men, var det när Orden eller när vår Asagud tar slut som vänskapen sinade?

Keep up the good work dear!
2008-12-15
  > Nästa text
< Föregående

Malin Magnusson
Malin Magnusson