Inget annat gav henne ljudlösa vibrationer såsom tanken på handling. Ljudlös var en bra sak, sådär på bussen bland 10 001 andra själlösa våldnader. Ville inte skapa rabalder. Eller jo, men vågade inte ta tag i sina ben och armar för framåtlutad ställning. Bara låg. Stilla. I väntan. På. På. På att få en bricka vid sin säng. En bricka. En sömntablett. En törst. Allt på en bricka. Ett silverfat.

*

Hon mötte blick men rodnade. Alldeles för mycket. Biter ihop. Stavar en mening om och om igen. Imorgon kanske. Imorgon. Ja.