Vi sitter på vardagståget och gör det vi måste
Aldrig stannar det, inte ens för en sekund, så vi kan hämta andan
Så vi kan känna, se, höra, uppskatta
Vi måste handla mjölk och hänger du tvätten
Rummet krymper och vi kvävs
Att välja väg har vi redan gjort, tiden är ute
Om vi själva valt den vägen kan vi inte svara på
Vi följer de andra fotspåren, gör det vi förväntas att göra
Så som på film, det händer aldrig säger de
Och vi slutar att drömma.