Dom var två frodiga kvinnor, dikternas allraste skönhets-skönheter. Nummer ett och nummer två, staplade rosenkinder och ömhetsläppar, fann dalarna djupa men mossigt vidunderligt rofyllda. Asplöven darrade inte i deras värld, de fyllde ögon med färg av guldskimmrande ådror. HA HA det finns levande varelser i min mage utbrast de i sommarfyllt skri, de kittlar mina tår, kammar mitt eldflammiga hår, fyller min mun med ordvalsklotter av finaste valör!!