I nakna Stockholm.
Brinner lågorna länge.
Men jag vet inte längre för vem.
Eller ens varför.

De folktomma gatorna är lika ödsliga.
Som jag är, där i den vrå som du hittade mig i.
Där jag tuggade på samma fras.
Vaggade fram och tillbaka.
Och aldrig tittade dig i ögonen.

Jag vill fylla hela mig med något.
Men jag vet inte med vad.
Eller kanske med vem.

Och jag skulle vilja låna din hand.
Så jag kan hålla den ibland.
När jag behöver det.
Så den kan smeka min kind.
När jag vill.
Och så jag kan sova på den när natten känns för mörk.

I nakna Stockhom.
Brinner lågor nätterna igenom.
Själv behöver jag tändvätska.
Eller nytt virke.
Innan jag hinner falna.