Säg att jag är bra,

att det syns att jag gör allt

allt jag kan

att jag kämpar

Säg att jag inte ska bry mig om

sura miner

för de vet inte

hur jag sliter genom dagen

Jag strävar förvisso inte

efter inrutad perfektionism

(Fy på mig!)

min tillvaro tillåts ha

en bekvämt luddig yvighet

som kanske för de rigida avviker

sticker i överstrukturerade ögon

Dock ska tillvaron ej vara så yvig

att jag tappar greppet

om såpa-inoljad tillvaro

så min högra hand

ej vet vad den vänstra gör

och allt blir okoordinerat

komplicerat, fumligt, utsuddat, konturlöst

och mitt liv blir en kakafoni

av känslor

blixtrande ljus över nattsvarta ögon

tegelstenstyngt bröst

som häver sig plågsamt

och jag försvinner

i gastkramande vinindränkta kvällar

i ensamhetens omslutande ångest

där mitt dövade medvetande

ber om nåd

och min säng

lika lockande

som ett svart hål i universum

mitt hems eget antimateria

slukar mig var natt

och jag svävar

tyngdlöst i univerum

löst drivande

i vacuum

Nej, de vet ingenting

ingenting...