om andy warhol gjorde
trash och sopor till konst och
knullade baklänges och
sköts av en psykotisk feministhora
så är likgiltigheten
kreativitetens värsta fiende och
kanske har verkligheten blivit
alltför vulgär






du sjunger baby blue och
det blir allt tydligare
hur allt bara faller isär

det värsta är inte att
bli dumpad utan att dumpa
för då vet du att
du bara har dig själv att skylla










vad jag älskar med livet är
dess oförutsägbarhet för

framtiden ligger bakom
nästa hörn nästa dörr
nästa främling nästa knull




och det är sant
kärlek är
stronger than jesus

för jag tror att
döden är en kopia av livet
bara lite tråkigare
och lite tystare
















vi citerar rimbaud
andas in natten och
om någon frågar
vem jag är så svarar jag
jag är en annan


i mörkret blir jag kär i
androgyna siluetter och
pojke eller flicka
spelar ingen roll nu
när jag bara kan
rycka på axlarna säga
whatever




är inte ungdomen idyllisk,
en utopi med dess
lagomfobi och svenssonskräck
som om livet är rock'n'roll suicide
på repeat eller ett citat
av ginsberg eller nattliv
och loftvåningar så
dream big, för fan

är du medveten om att
du kan dö imorgon?











jag ska dela med mig av
allt jag inte vet
min sjukdom och
mina telefonnummer