Du,
jag kan
säga det redan nu
- så att du vet, det -
kommer att gå åt helvete med
precis allt

för

jag ser hur du ler
- sådär fånigt som om du faktiskt har hittat någonting
som ingen annan har hittat eller
bemödat sig om att plocka upp men-
darling
alla har sett det och
sugar
alla gick förbi utom du

Och du tror på att historien skriver om sig
du tror att nya löften håller bättre än gamla
du tror på att alla ångrar sig tillslut och
inser hur det var egentligen
hur synd det var om dig egentligen

Och du
tänker att det finns ordkombinationer som de andra aldrig tidigare prövat
du tänker att om du bara la manken till nu och försökte en gång till
var lite rarare, lite duktigare kanske lite mer urringad, att då kanske

- Ja då, Kanske

Att allting äntligen då kan bli en sån där Saga att berätta om - "Hur Jag Fann Kärleken och Behöll Den!" - Du behöver verkligen inte ens vara vacker, du behöver bara säga att jag är det - och du?

Jag kan säga det redan nu: det kommer aldrig hända

så spar energin din och sitt inte där och le dumt
sluta våga-hoppas-tro att saker förändras
att människor är annorlunda, att för dig skulle aldrig det hända
som händer precis alla andra

sluta tänk att det som är svårt är lätt, att
- Man kanske skulle kunna..pröva..lite -bara?
- Nej! Tro mig du kommer bara bli besviken, tro mig du kommer
få se att han lyssnar på countrymusik och äter mackor med kaviar på i sängen
och du kommer att springa ut i skogen och skrika högt av frustration och
det kommer aldrig mer att gå att gå tillbaka till
tiden av stilla trevande händer
och det kommer alltid vara bitterhet i era leenden
när ni ser tillbaka

så, herregud, du
ge upp nu - det tjänar faktiskt inget till
för vad är poängen om han ändå inte följer efter när du går?
Vad får dig att tro att det finns undantag?
Och vad får dig att fortsätta försöka när
det gör så sjukt-galet-ont om man misslyckas?

Raring,
gå hem, det är sent, gå och lägg dig, det
tjänar faktiskt inget till, du måste
släppa taget
För
utan dofter
är livet faktiskt mycket mindre frustrerande
och
utan hopp
går det faktiskt inte att misslyckas



Ändå är jag hopplös på fel sätt
jag sitter
böjd över mitt block efter knappt en timme
och har bara skrivit en enda rad som liksom sammanfattat allt,
jag läser;

Du är gott och blandat på riktigt

Och jag ler fortfarande dumt för mig själv