det börjar med en stilla tår
som följer kinden ner

den följs snart av fler
& smärtan får grepp
i mitt inre

den sliter & vrider
tills det känns som jag spricker
i tusen bitar
likt ett krossat glas

då
just då
kommer bilden
bilden av en ros i knopp
färdig att springa ut

så smärtsamt

så vackert

något nytt är på väg att födas