Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

min väg en arena, jag faller i strid



efter varje sammandrabbning så ser jag bara platsen för striden. öde ligger fältet, en krigsskådeplats, inga människor, endast ett kvardröjande larm, ett sorl. inget av det jag har sett kan jag föreskriva någon annan




mina föreställningar och minne



min väg är en arena. striden är historia och kampen tycks förgäves, men den måste alltid föras. även om man tänker på det man eftersträvar genom att inte eftersträva det, så äter det ändå upp sig självt, likt ett ständigt eldhav



outsägligt, sorgligt. världen kommer i alla fall att gå under, förr eller senare




det jag kanske trodde var en rättvis ordning har yxats till efter ett måttstock som inte stämmer, för de Andra oavsett vilka de är, har sitt eget sätt att mäta och de höjer sina röster som om orden kom från Skaparen själv




striden ett sammanhållande




ingenting av det jag säger eller har sagt kan jag föreskriva någon annan. så kommer det att vara om jag inte springer tillräckligt snabbt därifrån, på min väg efter verkligheten. jag kanske får tag på en bit om jag skyndar mig



min väg är en arena
så öde
så tyst



jag faller i strid


 

 

 

 

 

copyright © Ari Eskelinen 2008


Fri vers av arie
Läst 368 gånger och applåderad av 10 personer
Publicerad 2008-12-09 13:09



Bookmark and Share

  Eva Langrath VIP
Ord som skaldar om livets strid, om vägen som kanske är meningen med livet.

Eva
2008-12-14

  Lena Krantz VIP
För mig har texten en rätt sorgesam framtoning. Något åt hållet att vi kämpar och kämpar men vinner inget och i slutänden dör allt ändå, till och med jorden!

Men mycket välskrivet, förutom en liten detalj men jag skall ju alltid klaga känns det som så det kanske jag inte ska...hi hi
2008-12-09

  Sladjana Zubcevic
"mina föreställningar och minne"
Djup och stark...
Underbart skrivet!
2008-12-09

  arie
Maria

ja, det var en fin föreställning vi såg "Inanna"
och som du minns och som jag sa till dig; berättelsen i sin arkaiska form är naken och den berättar mycket om oss och oavsett tid så har detta sina betydelser

kvar på scenen rörelserna som avtryck
som fortplantar sig genom tiden
och sätter sina spår
i oss
det var starkt och minnet av de stridande kropparna,
dansen och musiken
lever kvar i mig starkt

en vacker, gripande fin föreställning i novemberkvällen

tack för att Du och Tobias tog mig dit
och som du ser utan att jag tänkte på det
så satte den förmodligen sina spår
i mitt undermedvetna

kram
2008-12-09

  Bubamara - Maria Zakrisson
det är lite som den där föreställningen som sågs i huddinge
målbild, fokus...!

man drar sitt svärd, för livet
fajtas mot höger om mot vänster runt
huvudet mest, och sen allt runtomkring
utifrån

fast det är i den där ögonblicksbilden
stillatystnaden, när benen viker sej
och flykten är bara runtspring på
arenan

det är då när all spänning har mjuknat

som arenan känns lugn
värd att rensas av
rensa bort

som man får inse sin ensamhet
och olikhet från alla andra....


det var en bra läsning och
inspirerande bild-känsla

tack du
2008-12-09
  > Nästa text
< Föregående

arie
arie