Alla sover endast jag är vaken

Jag låg på min bädd av is

och

tänkte på det klara ljuset,

som frihet


I den där kalla ensamheten

tänker jag på överlevande blommor


Du har svikit mig

och

jag steg upp från mörkret

av kärleksminnen


Alla sover

endast jag är vaken ...

Fri vers av Sladjana Zubcevic
Läst 686 gånger och applåderad av 23 personer
Publicerad 2008-12-09 17:01

Skriv ut
Spara som PDF

Bibbi Återigen skriver jag under på Michaela här. 2008-12-15

Michaela Dutius Att älska- är att bli utsatt för risken för smärta...en av de taggigaste smärtor som finns. En underbart vacker, poetisk och berörande dikt 2008-12-10

ej medlem längre Dikten känns "mäktigt stark" att läsa. Rika ord och bilder. Isbädd ... Kyla.. saknad.. överlevnad.. Ensam i natten med sina minnen och sin saknad. Håller med om det mesta i Aries kommentar.. En verkligt bra dikt har du givit oss läsare 2008-12-10

KristinaE Välkomponerade ord om kärlekens liderliga vara...! 2008-12-09

dalida_bl Det låter på riktig Sumeja.... "Du har svikit mig och jag steg upp från mörkret av kärleksminnen..." Efter bekräftelsen vänder man bladet och gå vidare... 2008-12-09

friheten Så vacker skriven 2008-12-09

albertina älskar dessa ord. de får mig att minnas.känslan är stark 2008-12-09

Eaglemountains en saknadens poesi, med minnen, men bakom allt mörker finns alltid ljus ... 2008-12-09

arie likväl som dikten så likväl reser sig diktjaget ändå till slut och för mig är det det som är det betydelsebärande i dikten "I den där kalla ensamheten tänker jag på överlevande blommor" livet går vidare och att inte fastna i ett sörjande är väl det som sedan återstår resning det är menat så även om vi fortfarande sörjer men ändå kan sträcka oss åt de levande blommorna som kanske minnet kan fortätta att vårda samt det nya som kommer att bli till så varför ska vi tveka i detta endast vi människor kan "odla" en tvekan och det är inte meningen vi kan känna den men vi kan också resa oss i denna tvekan och det är stort och mänskligt "Alla sover endast jag är vaken ..." blir nästintill som en bild av det groende fröet i den slumrande jorden men snart så kommer den genom myllan att blomma snart tack för en subtil diktning, utan sliskig romantik men ändå en verklig romantisk framställning ett liv och våra möjjligheter i detta liv dröm och verklighet tack 2008-12-09

Elaine.S "I den där kalla ensamheten tänker jag på överlevande blommor" de här raderna gillade jag för livslusten trots allt... 2008-12-09

Ken Cassel Om du låg på en bädd av is så måste det ha varit kallt Hoppas att du har en god vän som vill värma upp dig lite Kramar :) 2008-12-09

Gryft Fin vacker.. 2008-12-09