Jag har varit så blind...

Trott att den lycka jag kände var verklig, jag hade fel.
Det var en illusion som förskönade mina omgivnignar, när den försvann följde en bit av mig med den.

Nu står jag naken kvar, helt överraskad av den eld som brände mig, den eld vi kallar verkligheten.

Mina skyddande vingar är borta, nu har jag bara mig själv.
Jag plockar upp mina spillror och börjar långsamt bygga upp mig själv igen