Alla dina oändliga
med gräset sjungande
tillkortakommanden
likt den dövstummes gurglande
ett fasansfyllt urvrål

I skymningsljuset
vilda ögon spejande
efter en plats
med lugn och ro
en stilla natt

Du känner inte igen dig
kroppen har bytt skepnad
rösten är en annans
spegelbilden stirrar tomt
ett snett leende

På jakt efter den tid som flytt
hukar du
under den stora granen
borrar ner näsan i mossan
ett djupt andetag

Hela natten ligger du på mage
fyller dig med jordens urkraft
de gamla drömmarna tynar bort
de nya får vingar att lyfta
en gudomlig metamorfos