I kvarteret sjunger
de en sång

en melodi jag delade med dig.


Jag hör

sluter ögonen
för att försvinna
i mina tankar
en stund

minnas det vi en gång hade.

Men det är svårt att minnas vad vi hade
när det vi hade var diffust.



Jag har vetat sedan länge
att de i Oslo har
döpt en gata
efter mig trots
att jag aldrig varit där

men jag har
lovat att cykla
på asfalten när jag blir
åtta år igen

Jag minns inte hur gammal jag var
när jag lärde mig cykla,
men jag minns precis
hur det gick till och
var någonstans det var

Jag kunde cykla
helt plötsligt
inga stödhjul

Inga konstigheter.


Inget mirakel

men vackert
och oväntat



Precis som när jag träffade dig

vackert och oväntat



och lite som när du lämnade mig


oväntat.