Tryggheten

ett år har gått

stunder av närhet

du drar in taggarna

du sänker muren längre tid nu

  vi kan prata, vi kan vara

jag ser dig

jag syns

vi är

  vi skämtar rått

jargongen rullar på och räddar oss in i varandra

ett sätt att närma oss

som knuffar.. knuffar

vi är nakna nära

  Jag slappnar av

det är det jag vet och kan

är inte längre på min vakt

dina taggar är borta

  en stenig stig, grus, sten

trampar snett,

märker inte att jag går fel

förstår inte att det är fel

kan inte se..

halkar, snubblar

Du klappar till mig med gjutjärnspannan

Du sprättar upp mig som fisken du rensar

Du drar ut mina tarmar

Du förnekar mig

kastar mig på sophögen

förstår inte hatet mot mig

mot mig