hård och kall ligger frosten över mossan på stenen
samma isande hinna känner jag av det täcke som är lagt över mig för att kyla ned mig till is

den enda värme jag kunde uppbringa var ju bara jag
en glad och givmild person utan rikedomar som försöker sprida ljuset med glädje och kärlek

men den kunde inte förmå att tina upp din själ
utan föraktfullt och slugt andades du ut din isande rimfrost som frös mig till is

men har självklart även uppriktighet och ärlighet för att avlasta mitt stora hjärta

samvete kallas det för andra men där jag anser att det är en vägvisare så till den gode fe som med sitt gnistrande spö av magi åter tinat mig upp säger jag tack till ytterligare en dag att få sprida mitt ljus

vem som kan och vill ta emot allt jag vill ge det återstår att se för mig fortsätter vandringen till stjärnorna som tindrar i skyn och ännu ropar hjärtat samma namn