Du har ingen rätt att fortfarande förstöra mitt liv, det var länge sedan nu. Du såg till att jag inte skulle kunna berätta för någon, de var ju mitt fel... Eller vad var det du präntade in i mitt huvud?

Men det var inte meningen att du den dagen skulle ta min oskuld på alla sätt som det går, både fysiskt och psykiskt...

Förstår du inte att allt du gjorde och inte gjorde plågar mig än idag en herrans massa år senare...?
Du fick mig faktiskt att hata mig själv, allt jag var och är än idag...

Har idag förlorat tron på att bli omtyckt, ser mig själv som den leksak du använde tills du tröttnade och slängde bort mig, för att sedan glömma av att jag existerade...

Ligger på mina bara knän och ber om att din förbannelse ska försvinna, den som först tog all min självkänsla och gav mig rädsla för av sedan avsluta med känslan av att leva i ett vakum...

Hoppas du hör min bön och ger tillbaka det du en gång tog, för jag vill börja leva, jag vill tro på att det finns nån som kan älska mig och som kan sudda bort allt som du ristade in i mitt hjärta för så länge sedan...