Du finns fortfarande kvar....


Mer än någonsting
fanns du i hjärnan i natt.
Kanske för att du är
så långt här ifrån.
Kanske för att de är
just dig jag ska tänka på.
Jag vet inte ens varför
just de sista skulle vara skälet
till att jag tänker på dig.
Men som en god vän till mig sa i natt.
Det är nog inte de att
jag har starka känslor för honom.
Det är nog det att det
finns något med honom
som jag har fastnat för.
Men jag vill inte fastna för
någon jag inte kan få.

Sitter här och orkar knappt mer

och du är någonstans
i Oslo och sover.
Antagligen helt deckad
efter gårdagens strapatser.
Kanske liggande brevid
någon vacker norska.

Jag hatar det här.