idag när jag behöver de
så kommer de inga logiska ord
ut ur fingrarna. kanske för att
livet inte är logiskt. och för att
dikter inte alltid är logiska.
rätt ofta ologiska.
men ändå finns de logik i min oro.
men jag förstår inte varför oron sitter kvar.
den borde lämnat mig för länge sen.
det är som de sitter och viskar i mitt högra öra.
viskar att livet borde vara bättre, fast än jag
har mer än jag skulle kunna önska.
jag är nöjd med livet, om jag ska vara ärlig